Kurser & möten 2010
 

Svensk Biavel ordnade med en tvådagars konferens i Uppsala i slutet av april 2010 med inriktning på avel för att uppnå varroatolerans.

Konferensen hölls mitt i Uppsala centrum på ett konferenshotell. Ca 35 deltagare hade kommit till detta ”Uppsala möte” och i huvudsak var det förvärvsbiodlare i åhörarskaran.

Konferensen inleddes av prof. Strandberg från SLU som föreläste om grunderna i genetiken, om arvbarhet och hur egenskaper ärvs i olika släktled. Han visade exempel på matematiken bakom de olika mätetal som man använder som t.ex. inavelskoefficient och avelsvärde. Prof. Strandberg visade hur effektivt instrument BLUP är inom husdjursaveln. Föreläsningen efter blev en tillämpning inom biområdet, där prof. Bienefeld från Tyskland föreläste om sin anpassade modell för honungsbin och som avviker genom att bina har en helt annorlunda arvsgång än husdjuren i övrigt. Hans modell tar även hänsyn till att det i ett bisamhälle finns två olika generationer ( drottningen och hennes avkomma ) med olika genetisk uppsättning och därmed olika prestanda ( beroende på den genetiska uppsättningen för respektive generation ).

Prof. Fries, SLU, uppdaterade oss om det senaste om bipatogener och då speciellt om de senaste rönen om Nosema cerane och Nosema apis. Glädjande så är fortfarande N. cerane en ovanlig svampinfektion i Sverige jämfört med södra Europa, där N cerane är det helt dominerande nosemaparasiten.

På grund av den Isländska vulkanens askmoln så rådde flygförbud i Sverige och Europa de dagar vi hade vårt möte, så prof. Spivak från USA kunde inte komma. Detta löstes på så sätt att hon blev uppkopplad över Internet så att hon framträdde ”live” på väggen och kunde hålla sina båda föreläsningar om hur man avlade fram sitt hygieniska bi i Minnesota och hur man arbetade fram en standardiserad testmodell för att mäta angreppsgraden av varroa i ett bisamhälle.

Mätmodellen bygger på att en viss mängd bin får ”bada” i pudersocker en viss tid, därefter så skakar man ut alla de kvalster som ramlat av bina och dessa räknas. Utifrån empiriska data ( dvs. en formel ) så får man ett sannolikt värde på hur stor angreppsgrad det är i samhället och bina kan hällas tillbaka levande i sitt samhälle. Fördelen med metoden är att man kan mäta på enskilda samhällen eller hela bigårdar och följa utvecklingen av ett varroaangrepp på ett relativt tillförlitligt sätt. Man behöver inte heller behandla samhällen i onödan med kemikalier.

Under söndagen så visade bl.a. prof. Bienefeld vilken stor mängd av avelsdata man kan erhålla från hans BLUP modell genom att man utnyttjar avancerad matematik och han berättade att man håller på att förbättra beräkningsmetoden till att bli multifaktoriell, dvs. att datorn beräknar flera olika faktorer samtidigt. Idag så måste man beräkna en faktor i taget och därför tar en ”total körning” ett par dygn idag trots supersnabba datorer eftersom det rör sig om miljontals operationer.

Konferensen avslutades med frågor och allmän diskussion.

 

 

Svensk Biavel anordnade kurs för blivande Instruktörer i Brunstorps hembygdsgård

I mitten av maj 2010 samlades 14 vetgiriga och erfarna biodlare från södra delen av landet för att vidareutbilda sig från grundnivån som testbiodlare till instruktör för dessa kurser.

Kursen hölls i Cafédelen av den gamla gården från 1600-talet. Anläggningen består av 6 fastigheter varav Södra Vätternbygdens biodlareförening har en lokal med ett slungrum och förrådslokal. Mest känt är annars platsen för sina fina äppel- och päronodlingar med ett flertal gamla sorter som också är genbank. Det f.d. Brännvinsbränneriet som är en friligg­ande byggnad var denna dag upptagen av Jönköpings kommun som äger fastigheten, annars brukar biodlarna hålla till där. Från alla byggnader har man en storslagen utsikt över Vätterns södra del och ”i ryggen” finns en närmast lodrät bergskant på ca 70-80 meter med rara och oåtkomliga växter. I denna lite annorlunda miljö för biodlare hölls kursen med solsken och nyutslagna äppelblommor.

Instruktörskursen inleddes under förmiddagen med en gemensam sittning där man plöjde genom de teoretiska momenten i Svensk Biavels testbiodlarpärm. Från 2010 finns en del nya och förenklade steg i testmanualen, men fortfarande är det viktigt att man bedömer rätt och följer alla kriterierna. Med andra ord – här gäller det att vara ”bokstavstrogen”. Nytt är bl.a. att samhällets aggressivitet – fromhet bedöms enligt en provokationsskala, dvs. man utför de moment som anges i manualen och som följer en stegrande skala som kan tänkas irritera samhället. Om eller när man får respons och vaktbin flyger upp så avslutas provokationen och nivån noteras. En annan förändring är att utrensningstestet skall läsas av efter 24 timmar ( tidigare 48 timmar ) då det har visat sig att det finns ett klart samband mellan de bisamhällen som rensar ut avdödat yngel snabbt och förmågan att hålla rent i kupan. Dessa samhällen klarar bättre angrepp av yngelröta och varroa enligt en del studier. Den enda vägen till bättre bistammar i landet är att man ständigt testar och bedömer de bilinjer man har tillgängliga, att man tar vara på de plusvarianter och de goda egenskaper man vill premiera samtidigt som man är vaksam så man inte får en ökad grad av inavel. Här gäller det också att tillgodose att den genetiska basen är tillfredsställande, med andra ord – det är många bollar som biodlaren ska hålla ordning på samtidigt. Här kommer den nya Bidatabasen in som ett mycket kompetent hjälpmedel att hålla ordning på alla olika parametrar.

Lunchen intogs i trädgården med fotsatta diskussioner runt förmiddagens plenum. I träden ovanför våra huvuden underhöll ett par svartvita flugsnappare med sin skönsång och verkade tävla om vilken som kunde sjunga vackrast. Sannolikt fanns en hona gömd i bladverket – så också här blommade genetiken och ett praktiskt avelsurval utspelades.

Under eftermiddagen delades man upp i två grupper, där den ena gruppen under ledning av Sven-Åke Nilsson gick genom några av föreningens bisamhällen ute i bigården. Alla genom­gångna samhällen fick högsta betyg, vilket kanske är självklart i en föreningsbigård – men i praktiken är det sällan så här bra bisamhällen i våra föreningsbigårdar. Den andra gruppen, som leddes av Bengt Andréasson hade samtidigt en genomgång av Svensk Biavels grund­läggande syn på hur modernt avelsarbete måste bedrivas, lite förenklat så ska besluten om en framgångsrik avel baseras på fakta. En självklarhet kan tyckas, men verkligheten är inte riktigt så överallt i landet. Genom systematiska bedömningar och enligt en strukturerad plan hittar biodlaren sina plus- och minusvarianter i sin bigård. De olika definitionerna på olika status för drottningarna förklarades och var de förväntas finnas i en avelsorganisation (dvs. avels-, elit-, testdrottningar o.s.v. – se Bitidningen 6/2010). Samtidigt som avelssystemet möjliggör ständiga förbättringar av avelsmaterialet i de olika nivåerna, så tryggas en bred genetisk bas. Med andra ord, man minimerar risken för genetisk utarmning samtidigt som plusvarianterna tillåts ge avtryck i den samlade bipopulationen.

För att återgå till Svensk Biavels testbiodlarprogram, så ska man uppfatta detta som ett hjälpmedel för sina framtida beslut i det egna avelsarbetet. Denna utbildning och service får man gratis om man anmäler sitt intresse till sin avelsförening som sköter den praktiska delen numera. Totalt är vi nu (maj 2010) i landet 26 utbildade instruktörer och 133 utbildade testbiodlare. Samtliga avelsgrupper har utbildade instruktörer och tanken är att man ska kunna gå en testbiodlarkurs i vilken avelsförenings regi som helst – eftersom det är samma testförfarande oavsett biras. Däremot kan man som t.ex. i melliferagruppen ( dvs. NordBi) ha ytterligare punkter i sitt testprotokoll och därmed komplettera det referensprotokoll som Svensk Biavels normer utgör. Detta gäller samtliga avelsgruppers egen testverksamhet kontra Svensk Biavels testprotokoll, alla prövningsförfarande kan leva sida vid sida och användas parallellt utan problem. Om man inte använder lämpliga mätmetoder, hur ska man då hitta sina plusvarianter?

Hör av dig du också till din avelsförening och utveckla din kompetens – om du inte gått denna mycket ”matnyttiga” kurs i testbiodling.

/Lasse Naimell